E L I N

De senaste dagarna har varit väldigt instabila och overkliga med blandad gråt och ångest. Känns sjukt att behöva inse att ens barndomskompis som jag har gått på samma dagis som och i samma klass som i 14 jävla år inte finns längre. Så sjuk verkligheten är. Har börjat känna att det är jobbigt att vara ensam för då börjar jag tänka för mycket. Försöker hela tiden ha någon att vara med, något att göra eller fixa med. Idag ville jag inte gå hem från jobbet för tänkte att jag skulle få vara ensam hemma. Stack till mandy en stund då. Hoppas att detta går över snart, så jag kan sluta bli beroende av andra människor...